Amie
På Julafton i år 2015 ringde min väninna Amie. Jag hade tänkt intensivt på henne de senaste dagarna, eftersom det var länge sedan vi hördes av, men jag hade inte ringt. Jag ville inte ringa på julaftonen, eftersom jag vet att hon alltid har huset fullt med folk då. Men då ringde hon och vi pratade säkert en timma eller mer. Det var första julen, som hon inte skulle ha julfirande själv utan de skulle till ”granngården”.
Vi pratade om ditten och datten och rätt vad det är säger hon ”Jag läser då och då i boken! Jag har flera ex här av ”korrekturexemplar och jag har också lånat ut boken”. Hon berättade hur roligt hon tyckte det var att återuppleva det som hon berättat i boken, som jag skrev åt Amie 2007.
Boken som jag skrev åt Amie – E-bok
I februari 2009 laddade jag upp ”Boken om Amie” – med hennes berättelse ”Min mamma heter Barbro”.
Amie Lindahl-Norberg satt i min rosa fåtölj på kontoret och berättade fritt i ca 20 timmar och jag skrev direkt. Amie är fantastiskt duktig på att formulera sig när hon pratar och jag har gjort ytterst få korrigeringar i hennes språk.
Amie valde titeln ”Min mamma hette Barbro” och mamman har en central plats men boken handlar lika mycket om Amie själv. Den 17 december 2002, hade Amie tillbringat 20 timmar i den rosa fåtöljen och boken var ”färdigpratad”! Trevlig läsning!
Boken finns att läsa gratis här på Kapitel 1.
Tyvärr var inte texten ordentligt bearbetad när den laddades. Det finns stavfel och felaktiga radbrytningar. Jag beklagar att det är störande!!!
Amie – ”Min mamma hette Barbro”
Vi satt i Amies kök på Torps säteri och bestämde ”oss” för att förverkliga de böcker, som Amie så länge pratat om att hon skulle vilja skriva.
– ”Prata du, så skriver jag”, sa jag.
Amie pratade utan manus under ca 20 timmar. Hon satt i min rosa fåtölj och jag vid datorn.
Boken börjar på Amies födelsedag 1996 när hon fick veta att hennes mamma var sjuk. Amie berättar om sjukdomstiden och mammans död och begravning samtidigt som hon flätar in sitt eget fantastiska liv i boken. Hon berättar om tiden som slagersångerska till berömd skinndesigner och om hur hon startat och drivit spännande och udda projekt. Boken blev tyvärr liggande när den var klar.
Jag fick hjälp av boken
Efter några år fick jag en fantastisk hjälp av boken. Hjälp att hantera döden. Det är en hjälp, som fler borde få, eftersom vi oftast inte har någon träning på död. Träning är också ett av bokens budskap.
– ”Kunde Amie, så kan jag”, tänkte jag och tog hem maken från sjukhuset så att han fick dö hemma med sin galopperande cancer. (mars 2010).
Amie blev mycket glad när jag berättade för henne vilken hjälp jag hade haft av hennes text under den här svåra tiden. Hon sydde min begravningsdräkt och sjöng på begravningen och vi i familjen fick ett fantastiskt avslut.
Tack Amie för att du gav mig inspiration genom att dela med dig. Nu får fler chansen att läsa.
Gunnel Thunström
din vän och tangenttryckare!
———-
Amie Lindahl Norberg är författaren.
Jag fick Amies tillstånd att ladda upp boken, eller rättare sagt ”gör vad du vill med den” sa hon, eftersom hon hade refuserats av ett antal förlag.
Jag laddade upp boken på siten Kapitel 1, 2009 och där finns den i digital form sedan dess. Jag berättade om detta för Amie, men datorer är inte hennes bästa vän, och hon har aldrig läst eller sett sidan.
Bilder från Amies 70-årsfest i trädgården 2011
Amies 70-årsfest hemma på Torp 2011. Gården finns givetvis med i boken.
Detta är nu huvudbyggnaden på Torps säteri, och där bodde Amie och Fredrik länge. Nu bor Fredriks dotter Jacqueline med familj där. Amie och Fredrik bor nu i den andra flygeln, som ligger mitt emot. T v är John Ortlieb, Amies son, som var kock på 70-årsbuffén. Huvudbyggnaden på Torp brann ner för länge sedan och de två flyglarna blev bostadshus.
Jag har tagit bilderna.
